18:21:45
I fäders spår
Löparträningen har tuggat på under v 7-9. Programmet jag följer funkar bra för mig. Jag orkar följa det, jag har inte ont och jag har roligt när jag springer.
Nu bjuder helgen på lite distraherande aktiviteter. Jag skulle egentligen bara följa med Patrik upp till Sälen för att stötta honom genom Stafettvasan och Vasaloppet men fick i onsdags möjlighet att köra en sträcka på stafettvasan för Vestas
vind.
Vi mötte upp gänget i Mora och käkade lunch tillsammans. Därefter åkte vi ut till Hemus eller Mora skidstadion och testade skidor. Jag fick Patriks gamla skidor på fötterna och det kändes som allt självförtroende försvann för set var som Bambi på
hal is. Iofs var spåren som is men jag lyckades inte trycka ner dem så i och med det hade jag noll fäste. TACK OCH LOV fanns det en Rebecca på Mora-kontoret som hade ett par skitec skidor som jag fick låna. Inte bara kom självförtroendet tillbaka,
jag fick dessutom låna dem under stafettvasan. Tack Rebecca ❤️
Då vi inte fått svar om jag fick plats på boendet som Vestas bokat så hade Patrik hört med en skidkompis om vi kunde bo hos dem i deras stuga och det var inga problem. Det kommer jag bara evigt tacksam för. Istället för en bygdegård med 70 pers så blev
det en stuga där vi vara åtta stycken.
Vi bodde i Transtrand tillsammans med skidkompisar från Torsås. Ja eller kompisar och kompisar. Jag hade träffat två av dem innan vid enstaka tillfällen. Men NU efter denna helgen är det kompisar ☺️
Det tog lång tid innan vi fick våra sträckor under torsdagen. Jag fick till min stora glädje sista sträckan, 19 km mellan Hökberg-Mora.
Jag hamnade tillsammans med fyra glada "krappar" från Finland 🇫🇮
I fredags var det propagandaväder. Solen sken och vi hade jättefina spår. Jag åkte mina 19 km på 1:33. Galet nöjd med tanke på den ringa mängd skidor jag åkt.
Delar av de tre Vestaslagen som testar skidor vid Hemus.
Finmössan på så klart under söndagen.
Lördagkväll blev det ångest i stugan. Hur skulle det vallas? Det skulle snöa mycket men snöovädret rörde sig inte riktigt som metrologerna hade förutspått. Jag har aldrig sett sju fullvuxna karlar med så härjade blickar....
Söndagmorgon kom. Herrarna stack iväg tidigt för att få bra plats till skidorna så jag fick sova en stund till innan jag packade min #vasafrukost och promenerade bort till starten. Jag mötte upp vid minibussen och följde med bort och fick
se starten från första parkett. Det var mäktigt.
Därefter gick jag bort mot bilen och fick då se delar av logistiken efteråt där alla överdragskläder och liknande skulle samlas ihop och köras till Mora.
Sen blev det en låååång väntan. Det stod blickstilla på parkeringen. Jag käkade min frukost, ringde mamma och pappa samt syrran, tog en promenad. Därefter lossnade det. Då var Patrik redan i Mångsbodarna. Så när jag följde den långa bilormen
ner mot Mora så gick det i 10-30 km i timmen. Jag kom alltså inte i fatt. Först i Evertsberg lossnade det lite och då kom jag till Oxberg strax efter Patrik så då blev det raka spåret till Mora där jag kunde möta upp honom i målet. Min fantastiskt
duktiga man ❤️ 6:23:43 i det riktigt dåliga föret som dagen bjöd på.
Alla herrarna tog sig runt och gjorde det riktigt bra. Det slogs placeringarekord, två åkte sitt 10:e lopp m.m, helt underbart.
Det var sju trötta hjältar i bilen på vägen btill stugan.
Fantastiskt roligt helg, många nya vänner och bekantskaper. Detta gör vi om!
Nu tillbaka till vardagen så laddar vi om inför kommande äventyr.