Det nya goda livet

2019-02-13
20:54:07

Idreveckan = gränsknäckarveckan

Jag vet inte hur många gånger vi har sagt till varandra sen vi åkte hem, vilken fantastiskt vecka vi hade i Idre. 
Det var Gustav som hade oturen att falla i backen och få en fraktur i handleden. Men tack vare att läkaren berättade att han kunde åka med det om han tog det försiktigt så blev inte veckan förstörd för honom. Vi fick ju åkaskoter båda två dessutom. Han hem från backen och jag upp till läkaren som berättade att vi var tvunga att åka till vårdcentralen i Särna för att röntga. Stort tack till alla inblandade, från den danske turisten som stannade, till skidskolläraren som ringde skidpatrullen och skidpatrullen och läkaren som tog hand om honom och sen läkare och sjuksköterskor på Särna vårdcentral. Det märks att de jobbar ofta med den här typen av skador. 
  (null)

Tillbaka till träningsveckan för mig då. Jag har sprängt gränser i min längsskidåkning, många. Till att börja med hade jag kontroll på skidorna redan från dag ett, det var inte de som styrde mig utan tvårtom.
Jag åkte långt, 18 mil blev längsta rundan med ordentlig kupering. efter den rundan var jag trött i axlarna så jag insåg att något i stakningen var fel. Jag letade upp Mathias Svahn och Lager157skiteam på youtube och hittade ganska omgående felet i min teknik. Så nästa dag blev det att ut och testa. Det blev en otrolig skillnad. Felet jag hade gjort var att jag satte stavarna för nära fötterna i stakning  så jag hävde mig inte ordentligt. När jag sen dessutom vågade mig upp på tå så blev det ÄNNU bättre. Så sista träningspasset på veckan kändes riktigt top notch. 
Strax under 7 mil skrapade jag ihop under veckan. Gustav åkte 2,5 km med mig och det var synd han skadade sig för hant rivdes riktigt bra på längdskidor. Det är ju inte sista gången han står på skidor, den saken är ju klar.
  (null)
Det här är kul! 
(null)
Vackra vyer kring fjället.
(null)

(null)

(null)
Tjoho i backen!! 
(null)

Nu är det återigen fokus mot maran. Jag har backat ner i träningsprogram och testar nu 5:00-programmet. Det är svårt att backa och inte springa för fort men jag vet efter att ha lyssnat på min kloke sambo och tänkt efter lite själv att jag behöver skynda långsamt. Jag vill inte skada mig igen och då får det gå lugnt. Jag vill ju springa fler maraton förhoppningsvis. 
Nu kör vi! 
(null)

2019-01-27
20:54:04

Det här med träningsprogram

Ny vecka till handlingarna. Dettar har inte ens med träningen att göra men så fantastiskt roligt jag har på jobbet tillsammans med mina närmaste kollegor. Den här motsträviga uppförsbacken att gå till jobbet har jag inte känt på väääldigt länge nu. Så nog om det och tillbaka till vad jag faktiskt ska prata om. 
 
Veckan som har gått har varit lugn i volym tänkt. Måndagens yogapass var fantastiskt roligt, ny instruktör och nytt pass. Det var mer utmaninade och jag hittade nya stela ställen i kroppen som fick sig en omgång. Träningsvärken efter skidåkningen var som bortblåst. Tisdagen blev lite av en vilodag. Jag och sonen tog oss till simhallen, väl där blev vi informerade om att vattengympan började om en halvtimme, vilket innebar att då stängde bassängen för allmännheten MEN vi var effektiva i omklädningsrummen och var snabbt i vattnet. Jag simmade några längder med sonen, därefter klev jag upp och hjälpte honom från kanten. För att inte simma mer än han gör tycker jag han simmar riktigt bra. Det säger väl alla mammor om sina barn, idag berättade min tränare att han också tyckte han utvecklats efter att ha sett en video.
 
I onsdags blev det "Fort gjort" för mig och Gustav, 25 min mage/rygg och 25 min spinning. 
 
I fredags kom jag äntligen ut på min första lite längre löparrunda sen jag vet inte när. 8 km i ett lugnt tempo 6:37 min/km hade jag snittat när jag kom hem. Jag hade haft en spellista i öronen som heter Run to rock 180 BPM. Det passade benen bra. 
Det var där i fredagskväll som Patrik visade mig träningsprogrammen på jogg.se och jag gick igång lite på detta. Jag har innan varit lite feg för det här med träningsprogram, att jag ska känna ett misslyckande om jag inte genomför. Vilken tur att den typen av tankar tillhör det förgångna, istället täntke jag "varför inte" 
Jag vägde mellan två stycken antingen med målet att genomföra maraton på 5 timmar eller 4:30. Det slutade med att jag bestämde mig för det senare alternativet. Inte för att jag har ett mål att klara maraton på 4:30 utan för att passen i det programmet passar den löpformen jag är i. Jag blev skadad i höstas men då sprang jag milpass på 5:45-5:30. Här finns inga tidsangiveleser på långpassen, det ska kännas bra. Dessutom kommer jag starta om träningsprogrammet efter 6 veckor. Jag ser risken för en överansträning då som betydligt mindre ochs kulle jag märka att jag får problem emd återhämtningen eller det gör mer ont än det ska någonstans så byter jag ner till 5:00-programmet. 
Tanken har slagit mig att göra tvärtom men jag vet inte, kanske överskattar min förmåga när det gäller löpningen eller bara är mer än lovligt styv i korken men när jag ser att ex 6 km ska köras i 7:20-8:00 fart så blir jag tveksam. Jag vet inte om jag kan springa så sakta på ett bra sätt... jag vet att det förr ha hänt att jag sprungit sakta, tror det varit rätt och ändå fått ont.
Svensk och Svensson som jag heter så tänker jag att jag kan ju försöka lägga mig på någon mittemellannivå, hitta den där "lagom"-nivån. 
Målet är ju att springa maran, må ganska bra efteråt och ganska snabbt få lust att springa den igen.
Nu testar vi.
 
Ikväll körde jag första intervall-passet på 4:30-programmet. Det kändes bra, men det går ju inte att känna annat när man springer på snötäckta vägar och och snön fortsätter dala ner från himmeln. Att sen längst vägen möta Patrik när han är på väg hem från sitt pass på Vima´s blev ju bara superbra. Han hängde med mig sista halvan av passet. 
 
 
(null)
Teknik stod på schemat. 
(null)
Sicken lyx att möta sambon på löprundan och få sällskap när han joggade hem från sitt pass på gymmet. Så olika nivåer vi är på och vi kan ändå ha så fantastiskt roligt tillsammans <3
2019-01-19
15:49:28

Tänka rätt i Svartbäcksmåla

Idag stack jag, Patrik och Bosse till Svartbäcksmåla för att åka längdskidor. Patrik har stafettvasan (och ev vanliga vasan) och Bosse har Vasaloppet i piplinen. 
Jag då? När jag åker bara för att jag tycker det är så fantastiskt roligt. Vi var på plats och hade skidorna under fötterna redan vid 8:15 och vi var inte ensamma. Många åkare var redan på plats och det var duktiga åkare. För mig passade det riktigt bra. Jag kunde lägga mig i mitt spår och så fick snabbisarna byta spår och köra förbi. Det gav mig ett ypperligt tillfälle att tjuvkika på dem och se hur de gjorde. 
 
Patrik åkte med mig första varvet och friskade upp minnet kring vissa detaljer så det kändes superbra att gå ut på andra varvet. 
Jag var och är så nöjd. Jag åkte runt med ett leende i spåret. För jag hade fullt fokus på min grej, jag hade positiva tankar och jag kände mig i balans. Fart och prestation kändes så oviktigt, jag bara njöt av en underbar solig dag i spåret. 
 
Hoppas att snart vara tillbaka.
 
TACK snälla Sigrid för att jag fårlåna din skidor när du snart ska få din bebis. Jag är så tacksam <3