Det nya goda livet

2018-05-23
21:09:08

Sommaren är här

Redan i maj är det sommarvärme, visst är det toppen :-) och med det alla roliga träningspass. Vi cyklar massor och löpningen börjar kännas riktigt fin. Jag hade en svacka för ett par, tre veckor sedan där det bara kändes skit men nu så rullar det på och hittills har jag som längst sprunigt 15 km.
 
Vi har haft utepremiär i simningen, i söndags för min del 1200 m som i början kändes riktigt tröga men efter hand hittade tekniken och känslan tillbaka igen. 
Igår var vi iväg stora delar av gänget. Det var jag Patrik, Emma och hennes superstarka kids Elin och Albin. För egen del kändes det toppen. 
 
Ikväll var jag sugen på cykling så jag och Patrik drog iväg en runda, han drog runt mig på en tur med lite fartökningar blandat med lugnare partier. Pulsen skenade alrig iväg och mjölksyran som dök upp transporterades snabbt bort.
Det bådar gott inför lördag när vi ska köra Uppvidingetrampet. Jag ska hlla sällskap med en kompis till oss och jag hoppas på att hitta en bra grupp vi kan köra med runt med. 
2018-04-21
21:49:10

Glöm ALDRIG tvätta strumporna

Jag menar då de NYA strumporna. Jag har alltid varit noga med att tvätta nya kläder när jag får dem pga infon man fått till sig att det kan finnas kemikalier kvar. Jag har dock slarvat med strumpor, det kommer jag aldrig göra om. Jag märkte i onsdagsnatt att det började klia lite på fötterna, jag trodde först att det var myggbet och tänkte inte mer på det men under veckan har samma typ av utslag som jag fick när jag hade tejpat fötterna under GU-f utbildningen blommat ut och det har kliat &%¤#. Tack och lov för varmt väder och alsolgel och att jag har kunna gå mycket barfota och lufta fötterna, nu är det redan bättre.

Träningen under veckan har varit toppen. I onsdags fick jag ihop 10 km med nytt roligt sällskap som en kollega drog ihop.
I torsdags skuggade jag Gustav på sprintorienteringen, det var riktigt roligt. Sista banan behövde jag bara hjälpa honom vända kartan rätt en gång. Jag fick en egen runda och då fick jag trycka på lite.

I fredags slutade jag tidigt så då cyklade jag och barnen en runda, det fick ett abrupt slut när jag lyckades få in en rejäl tagg i bakdäcket och dessutom visade det sig vara punka fram också. Tack och lov hade vi nästa hunnit runt vår runda så det blev ett par kilometers promenerande hem bara. km
Patrik var snäll och hjälpte mig laga punkorna på kvällen så vi idag kunder köra vår planerade utflykt med barnen. Det blev en runda på 18 km via Bergkvara och Torsås.
Därefter smet jag och Patrik ner till Bergkvara igen och sprang en 9 km runda med Emma, Albin och Elin. Då var mina ben ordentligt sega men efter lite barfota teknik i vattenbrynet nere vid Skeppevik så piggnade jag till.

Imorgon blir det dansuppvisning för Ida och på kvällen går Södermöreklassikerns MTB-lopp av stapeln- Det ska bli riktigt kul.
2018-04-06
21:47:25

Dubbla pass

När jag vaknade en sväng i natt och hörde vinden vina så visst jag att det bara var att vässa pannbenet, idag var det dubbelpass på programmet.
Vi började med att simma en sväng vid kl 09. Herrarna hann köra igång lite före mig då jag skulle lämna sonen hos farmor. Jag simmade in och körde några hundringar innan jag anslöt och vi körde gemensamt sista delen, totalt simmade jag 1900 m. När vi kom ut från simhallen så hade vinden ökat ännu mer, det kändes så i alla fall. Jag och Patrik åkte hem till vårt och Mattis till sitt, käkade och byta om. Nu var det dags för cyklingen, vi skulle mötas i Torsås och därefter köra ut mot Strömby. 
 
På väg mot Torsås tyckte jag först det var lite läskigt när sidvinden högg tag i cykeln. Efter att ha mött upp Mattis gav vi oss iväg och första milen fortsatte det blåsa rejält från sidan, men nu började jag otroligt nog vänja mig och jag kunde möta upp det på ett bra sätt. Det blev dock att jag åkte lite jojo på Patriks bakhjul, hade svårt att hålla ett jämt tempo. Det avhjälpts dock när vi kom in i lite kupperad terräng och ännu mer när Mattis gick upp så de båda låg i bredd framför mig. Det kändes fantastiskt bra i benen idag, uppförsbackarna i Karsjö brukar kännas något fruktansvärt men idag kändes det som om jag låg precis under mjölksyratröskeln och kunde tugga på.
 
När vi kom ut till Gullabo blev det ett pit stop, vi hittade en plats vid kyrkan där vi hittade lite lä och sol. Där hände en lite rolig grej, inne på Gullabo skola var fritids öppte och på skolgården fanns en liten kille som verkade väldigt fashinerad av maskiner. Det kom nämligen en traktor med små träd och buskar på vagnen och pojken vinakde av hjärtans fröjd. När sedan vår kompis Fredde kommer med sin timmerbil och stannar mitt på vägen och snackar med oss så de (två) bilarna som kom fick köra om. Då såg han ut som en lite guldfisk, så när vi sedan körde vidare så vinkade vi glatt åt honom.
 
Nu gick det lättare, nu hade vi vinden i ryggen och hej och hå vad det gick, så fantastiskt roligt. Från att ha kämpat uppåt och i motvind så fick vi rejäl utdelning. När jag kollade klockan när jag kom hem så hade jag haft topphastighet på 49,5 km/h. När vi kom till Torsås så delade vi på oss, jag var så nöjd så jag svängde av mot Söderåkra medan Patrik och Mattis fortsatte över Dynekärr och Getnabo ner till Bergkvara. Jag körde hem och passade på att både strecha ordentligt samt lägga mig på spikmattan en sväng. I början av turen så kände jag att jag var trött i ländryggen, tack och lov så försvann det längst turens gång och sen efter en stund på mattan så var känningarna puts väck. 
(null)
Paus i Gullabo. Goa och glada efter all motvind, nu väntar medvinden. 
(null)
 
(null)
Ett fantastiskt hjälpmedel för avslappning och en trött rygg.
(null)
Den här trotjänaren har gjort sitt. Jag skulle byta bromsklossarna och när ajg stötte på patrull och behövde be Patrik om hjälp så hittade han en spricka i ramen. Då är det skönt att efter att ha gott bet på Blocket, kunna messa till sin cykelhandlare på Cykelogen och han har en begagnad hoj till mig. Så på Söndag ska jag in och kolla på den. Jag riktigt längtar ju efter att kunna börja cykelpendla till jobbet. 
 
(null)
De här kotsarna har gjort sitt... de har jag promenerat mycket med under vägen ner till Paris med team Rynkeby förra sommaren när det blev lite felnavigering och vi hamande på skogsvägar, down hill partier m.m.