Det nya goda livet

2017-02-18
20:37:33

Mancold?

Ja det är nog vad vi kan kalla det, en riktig mansförkylning. totalt igengrodd och det kliar och kliar. Igår var jag så ledsen, framåt kvällen var det så tungt att andas och det kliade i halsen och jag mådde bara skit.
Jag lånade lite av Patriks hostmedicin och med en dos Ortrivin så fick jag i alla fall sova någerlunda ordentligt i natt. Idag har det varit soffläge hela dan från kl 11 med sprint i längdskidåkning uppföljt med herrarnas stafett i skidskytte framåt eftermiddagen. Jag är så impad av dessa atleter, urstarka.

Nu ser jag fram emot att jag ska få känna mig urstark igen. Så trött på att vara trött och seg och nu förkyld. En dag i taget.
2017-02-01
11:50:11

Släpp prestigen

En underbar känsla kom till mig idag. En känsla jag ska vårda så att den ska stanna kvar, eller i alla fall komma oftare. Den är svår att beskriva, glädje kanske, men på ett nytt plan och ett helt annat sätt. Den ligger liksom som en varm boll i magen. Jag simmade nu på morgonen. Hade planen och upplägget var klar. Men kände mig lite trött och funderade då på om jag planerat ett för hårt pass idag, jag kanske bara skulle köra halva. Jag började peppa mig själv, gör jag inte hela den tänka stegen så gör det ingenting. Jag simmar in så får vi se hur det känns. Jag måste ju inte köra hela stegen om det är motigt. Jag körde igång och det kändes faktiskt bättre och bättre. Tanken i huvudet var att simma med självdisciplin men på ett mjukt sätt. Sänk tempot, tänk på tekniken och ta lite längre pauser mellan intervallerna i stället, bara jag gör. Jag kan till och med köra med dolmen om jag vill när jag gjort halva. När jag kom till halva kändes det grymt bra, jag kände mig stark. Av någon outgrundlig anledning så får jag upp en bild av en simmande grisslybjörn för mitt inre. Stark som plöjer sig fram. Jag stod och funderade på om jag skulle köra med dolmen, jag kände efter och bestämde mig, nej, det kändes bra utan så jag körde på som jag gjort hittills. Jag tog instället lite längre paus mellan intervallerna. Jag kunde öka farten ibland, tappade jag tekniken gick jag ner i tempo så jag hittade den igen. 

När jag simmat klart räknade jag ihop det till 2700m, Det kändes riktigt bra, jag började fundera på att simma de där 300m upp till 3000m. Men då kom den där tanken, varför? Det fanns ingen som helst anledning för mig att simma de där metrarna mer än för att kunna säga att jag hade simmat just 3000 m och vad skulle det ge mig? Inte ett skit, jag skulle troligtvis inte simma de där 300 m särskilt bra heller för jag var rätt mör även om inte helt slut, jag hade simmat ett toppenpass som jag tagit mig igenom del för del och anpassat efter dagens form och som kändes jättebra.

Så jag klev upp, släppte prestigen och det kändes så fantastiskt bra, jag är nöjd med dagens insats. Jag vet att jag kan simma 3000m men då ska det vara bra 3000m, inte bara för att.

Passet i sin helhet

200 m insim

6x50m 10 sek vila

Stege 100-200-300-400-400-300-200-100

200 m avbad (frisim bröstsim, ryggsim, frisim)

Have a lovley day