Det nya goda livet

2017-07-31
22:01:56

Triathlonträning

Ikväll lyckades Patrik lura med mig in till Kalmar Rc's triathlonträning. Eller lura och lura, jag varningen jättesvår att övertala. Det som fick mig lite tvär först var att jag precis när han ringde var på väg ut och springa. Så det var bara att gå in, snöra av skorna och packa väskan. 

Det var lite pirrigt. Jag tycker de där RC-människorna verkar vara så fantastiskt vältränade och ambitiösa. Vilket iofs bara är bra. En god vän berättade en gång att hon hade fått tipset från sin tränare att "träna alltid med dem som är bättre" sagt och gjort jag försöker hänga på folk som är bättre än mig och det är inte särskilt svårt med tanke på hur relativt ny jag är i sporten och jag har ju inte fram tills nu gjort några jättesatsningar utan lullat runt i min "comfortzone". 
Det började i alla fall med 750 m simning, bra träning inför minitrat den 16:e augusti. Jag avskyr verkligen att simma i det där motljuset, det är nästan så jag hoppas på en mulen dag när det är dags. 
Kändes i alla fall bra att öva på, jag hamnade i det bakre fältet (inte så förvånande) jag fick verkligen fokusera på tekniken och att sträcka ut. Min våtdräkt är inte lika generös med axelutrymmet som min swimrundräkt har jag märkt. 
Jag tog sikte på en gubbe framför mig som jag följde hela vägen runt. Det var tur han simmade lite sicksack för annars hade jag troligtvis inte hängt med ;) 
Upp på bryggan och byte till cykling, jösses inte suttit på hojen sen Paris. Det kändes nästan lite ovant men det gick snabbt över och jag kände mig stark. Tyvärr sabbades mitt snitt idag av bilar som hamnade framför vid farthinder och att jag blev ståendes vid en vändning pga av mycket trafik men det bådar ändå gott inför minitrian. Då slipper man sånt. 
Dessutom höll min sadelväska på att ramla av så jag fick slösa tid på att försöka dra den på plats ett par gånger... nästa gång får den inte följa med. Kör jag punka så får det vara så... alternativt lägger jag den i flaskhållaren bakom sadeln. 
Tillbaka och lyckades få till ett snabbt byte till löparskorna och iväg på 5 km. Jag började lugnt tyckte jag, liksom trippade fram i en bra kadens och det kändes avslappnat. När jag kom upp till vändningen och var på väg tillbaka så tänkte jag "det är ju träning, passa på och tryck till och se hur det känns" så jag ökade tempot och det kändes skitbra, ända tills höger utsida knä sa stopp. Jag trodde inte det var sant, smärta i utsida knä... Ska jag inte fixa att kunna kuta på lite på asfalt i 5 km ens utan att det ska protestera. Jag sprang 4,8 m sen stannade jag, det gjorde för ont då. Men så fort jag stannade så var smärtan borta. 
Detta är en smärta jag haft förr men i andra knät så jag vet vad jag behöver göra. Jag har mål uppsatta och jag behöver backa tillbaka och köra mina sjukgymnastövningar för att inte sabba de målen. Jag behöver stå på balansbrädan. Jag har Skärgårdsutmaningen till helgen, swimrun är underbart roligt, så jag vill kunna springa och göra fler. Jag har även ambitionen att köra ett maraton någon gång längre fram, jag älskar att springa och jag vill kunna trycka på och bli bättre och snabbare UTAN att jag ska skada mig. Så samtidigt som det var jäkligt frustrerande att det hände så blev jag målinriktad att det här ska inte ske igen. Inte på en futtig distans som 5 km i ett 5:29-tempo. Noooo way. 
Sammanfattningsvis var det ändå en jätterolig träning. Jag kan bara bli bättre och den här klubben var fantastiskt rolig att köra med. Jag var fett sist men vad fasen gör det. Är det något jag lärt mig så är det att inspireras av det. Kan de, kan jag. Jag ska inte jämföra mig med andra, jag kan bara bli bättre på det jag gör och det finns bara ett sätt: Just-do-it


2017-07-31
12:16:00

Swimrun Bergkvara med en twist

Det blev en riktigt spännande träning igår. Mest för att vädret bestämde sig för att tidigarelägga åskvädret. Patrik och de övriga skulle endast simma. Jag ville köra swimrun. Jag kan inte stigarna så väl i Bergkvara, så Elin var snäll och visade mig en bra runda. När jag sprang mullrade det till i luften på avstånd. Jag vågade ändå hoppa i och simma först en runda. När jag kom tillbaka hade Emma bytt om till löparkläder (smart) och springa istället så då fick jag sällskap på det varvet och fick då testa ännu en stig. Nästa simning tänkte jag simma upp till hopptornet och tillbaka, det blev att jag vände lite tidigare och då blixtrade det till och om jag hade varit en seriefigur så hade jag nog haft den där cirklarna runt axlarna som symbolisera hur armarna går för full fart runt. Jag ville upp ur vattnat SNABBT!
På land mötte jag upp Emma igen och vi sprang ett varv på på en 2 km runda, oh vad roligt, vi mötte en dam i rull regnmundering och där kommer vi och springer och jag då i våtdräkt, badmössa och glasögonen runt . När vi kom runt hade det åskvädret dragit vidare och jag var väldigt sugen på att simma ett varv till och då lite längre.
 
Upp mot udden då med andra ord, ca 400 m dit. När jag passerade den lilla marina så insåg jag att regnet återigen öste ner och himlen blivit hotfullt mörk så då bestämde jag mig för att vända. När jag simmat bara en liten bit så ser jag återigen hur det blinkar till på himlen och nu var jag en bra bit från land så det blev att lägga i en högre växel återigen. Eftersom det var en ny omgång åska och jag inte hörde knallarna så kände jag en rejäl rädsla när jag inte visste exakt hur nära det faktiskt var, pulsen gick upp rejält. Men det var en nyttig erfarenhet för mig, att få kontroll min rädsla. Jag fokuserade på att få ner andningen och fokusera på simningen, armtagen, andningen och navigeringen. Det var skönt att ta sig i land och möta Johan och Emma på bryggan. Patrik och Emil hade redan avklarat sin simning så det var skönt att veta att även de var i land för strax efteråt brakade det loss ganska rejält om än på lite håll.
2017-07-26
16:44:12

Mer swimrun

Igår blev det swimrunträning i Coltingland dvs Borås och Kypesjön. Jag och Daniel körde vårt första gemensamma pass inför Skärgårdsutmaningen om en och en halv vecka; och jag måste säga att det ändes oförskämt bra. 

Värsta löpningen var löpningen upp till sjön på 3 km, i torr våtdräkt, jag blev så varm (!!) Därefter när vi slängde oss i sjön så blev det bara bättre och bättre. Vi fokuserade mycket på att få byten mellan löpning och simning så smidiga som möjligt. Så det blev mycket upp och ner i den där lilla sjön och fick till det väldigt bra till slut tycker jag. Vi har ju både dolme, linan, glasögon och mössa att hålla reda på, Daniel har dessutommpaddlqe.  Vi avslutade med en lite längre löpning och simning i sjön innan vi hoppade upp. Det var riktigt roligt, även om Daniel är betydligt starkare änmig så lyckades vi hålla ett bra jämt tempo som jag kände att jag kommer kunna hålla på utmaningen. Nu är det bara att ladda upp för om en och en halv vecka smäller startskottet.