Det nya goda livet

2016-02-28
22:34:03

Bära eller brista

Få se nu om jag gjort rätt! 
Va på gymet en liten sväng idag. Tog några stormuskelgrupper då det varit lite inaktivt några dagar.
Dagens pass blev
Marklyft 3x5 60kg
Chins med hjälpvikt 35 2x5 och 30 1x5
Dips 3x5 kroppsvikt
Flyers 3x7 10kg
Raka marklyft 3x5 50kg

Kändes skönt att vara på plats igen 





2016-02-24
10:26:26

Underbara träningsdagar!

Hade underbara intervallpass i helgen! Både lördag och söndag, trots lite vin både fredag och lördagkväll. Tänken finns i mig hur passen hade varit om jag inte hade druckit alls. 

Ny har det blivit ett par lugna dagar. Fick hem barnen i söndags och nör barnen var iväg hos kompisar så så passade jag på att skriva ihop dopsången till systersonens dop. Inspirationen satt långt inne men till slut kröp den fram så nu är den institut sett klar. Igår hade Ida sitt födelsedagskalas, det blev en succé. Perfekt stt ha när man har tid och ork istället för när man måste. "Bästa kalaset någonsin" var betyget när gästerna gått hem. Tacos och sedan filmmys var ett vinnande koncept. Som vanligt var det restriktivt med sockret :-) men alla ungar var nöjda ändå. 

Idag har vi gjort slime. Receptet är hämtat från Labyrint på SVTs barnkanal. Succé blev det i alla fall! Barnen leker med det utomhus och jag är överlycklig över uppfinningen tvättmaskin :-D 



2016-02-18
21:43:00

Varför gör jag som jag gör??

Ibland när jag pratar och berätta för människor om min livsstil så har jag förstått att jag klivit utanför normen. Enlig gemene
man borde man inte kunna avstå socker så som jag gör, och man borde inte kunna träna i den mängd som jag gör... och då ska jag ju tillägga att jag tränar betydligt mindre än mina förebilder så som Jonas Colting (www.colting.se) Jojje Borssén mfl.
 
Men varför gör jag då som jag gör? Vad driver just mig. Jag kan ju säga att jag fött två barn och med det har kroppen förändrats och med det har det kommit en insikt att jag älskar mina skavanker så som ärr på magen efter brisningarna och lite hängande bröst. Jag tycker det är fint för det är en påminnelse om den tiden jag bar mina barn i magen och känslan det gav. Så det är inte utseendesfixering som driver mig. 
 
Det som hittils drivit mig mest är att jag vill visa för mig själv att jag minsann fixar mer än jag tror. Gränserna har sprängts flera gånger om. Jag tänker bara på cyklingen. Jag började cykla 4 mil, när jag körde mitt första Uppvidningetramp på 7 mil kändes det som jag satt på cykeln i en evighet, några veckor senare körde jag 13 mil med samma känsla, men då kändes 7 mil som "bara" 7 mil. Jag cyklade Skansentrampan 21,5 mil. Det känns inte som en omöjlighet att göra om idag. Jag känner att jag växer själsligt och som människa när jag gör dessa utvecklingshopp.
Från att inte ha kunna crawla särskilt bra alls, simmar jag nu relativt obehindrat. 
 
Men det är inte bara för att boosta självkänsla som jag gör detta. Jag inser att det är i träningen och i det menatala tillstånd jag hamnar i då som får mig att ladda mina batterier och stressa ner. Jag är där och då, jag släpper all stress kring jobb och andra orosmoment. Simbassängen, landsvägen eller viktrummet blir mitt smultronställe där jag får vara i fred med mina tankar. oavsett om jag tränar med vänner eller ensam så är det där och då som jag totalt i nuet och laddar upp mig genoma att får ta ut mig.