Det nya goda livet

2017-05-27
21:48:32

Uppvidingetrampet RR

Så även i år bar det av till Åseda. Laddade upp med en sju jävla mardröm natten till idag så jag vaknade både ledsen och alldeles genomsvettig... men jag hade något kul att se fram emot idag :) Jag blev så glad när min team-kompis Mariana ringde och sa att hon skulle hänga med. Då blir det åka av tänkte jag, tänk så rätt jag fick. 

Samling i Åseda strax efter 09 för efteranmälan. Världens bästa korpenförebing var precis lika glada och peppande som de alltid är vid detta evenemang. 
Vi träffade på både David och Bosse. David kör snabbklungan, Bosse var mer blygsam.
10:00 gick starten och som vanligt var det följebil (eller snarare traktor) ut ur Åseda där  polisen i sedavanlig ordning stod och såg till att biltrafikanterna skötte sig så vi kom iväg i ett stycke.
Rundan började riktigt snabbt, medvind och lätt utförslut. Det gick lätt, vi passerade några cyklister och kom ifatt en duo, en kille och tjej. Killen hade Rynkebycykel och hjälm, jag trodde det var ett par jag träffat på under växjötrampet i torsdags men det skulle längre fram visa sig vara fel. Men de frågade om de fick ta häng på oss. Självklart!! 
Så nu blev vi en kvartett. Vi hade häng av en gubbe som varit med i torsdags när jag körde med Växjö (fast han var utanför laget) han tappade vi efter ett par mil.
Vi höll ihop bra. Paret heter Lisa och Markus. Vi turades om att dra länge och vägarna blev mindre och snirkligare, framförallt gick det väldigt mycket upp och ner nu. Mariana tuggade på som bara den. Vädret kunde inte vara bättre solen sken från klarblå himmel och vinden svalkade behövligt. Småland visade sig från sin vackraste sida denna dag med grönskade skogar. 
Drygt halvvägs började värmen göra sitt med mig, det började bli tungt, jag drack och såg till att få i mig energi. Vid drygt 7 mil tog vi ett välbehövligt depåstopp.därefter skulle vi ge oss på några rejäla stigningar i motvind. Lisa började bli ordentligt tagen. Det var hennes sjätte gång på en landsvägscykel. 
När vi var klara på depån hade vi flyt att ett stort gäng lammhultscyklister kom och vi fick ta häng på dem. Vi la oss som svans. För nu väntade några rejäla stigningar mot Lenhovda. Men vad händer... i första rejäla stigningen så smäller en lammhultare sin kedja och vi blir av med den klungan. Nu var det vi fyra igen. Mariana visade verkligen hur stark hon är. Ingen stress uppför backen men hon höll ett stabilt tempo. Det gjorde jag också, ingen stress utan ner på lätta växla istället och tugga på, Mariana gled ifrån mig.  Vi tappade vår duo av och till men Markus hjälpte Lisa att komma igen. Jag blev mer och mer imponerad av denna brudens pannben. 
Vid Lenhovda stötte vi på Bosse igen. Häng på ropade jag och det gjorde han. Så nu var vi fem.
Jag kände mig sliten. Hade legat en bra bit över tänkt ansträngning stora delar av loppet. Jag sög en gel till och fyllde på med vatten. Nu lutade det lätt uppför och vinden kom från sidan. Här skulle rundans bästa utförskörning (i min mening) avverkas. 50 knyck kommer man upp i den lätt. Jag hörde hur Lisa snyftade, satan vad hon slet och nu kom tårarna för henne. Jag frågade om hon var okej och fick ett hulkande "jag är ok" tillbaka. Tappra tjej.
När vi svängde av upp på sista riksvägen mot Åseda med två mil kvar sög jag lin sista gel och tänkte att nu känner jag mig piggare igen. Till på köpet fick vi medvind. Mariana och Markus hjälptes åt att dra, ja Mariana hade dragit sen Lenhovda :) Bosse hjälpte Lisa att hålla kontakten med klungan. 
Vi körde en spurt mot målet inne i Åseda, jag Mariana och Bosse. Haha, vilket härligt lopp. I målet väntade återigen världens bästa korpen med äcklig bullens korv som smakade fantastiskt efter loppet och medalj. Nu var vi så där härligt sträva i hyn av vägdamm, salt och pollen :) 
Jag är så nöjd med dagens lopp. Även om jag låt över tänkt ansträngning så funkade mitt näringsintag så trots lite tuffa perioder så kom jag igen :) 
Tack alla inblandade för en underbar dag

Glada och trötta :)
Deb här är jag stolt över
Två lopp, á 12 mil det blir 24 mil det
No words neede. Cykelbrännan är på plats
Torsåsrepresentanterna kolla medlajkvaliteten. Prima 👍🏻
2017-05-25
18:57:05

Växjötrampen RR

Vilken härlig dag vi fick. Idag övergav jag mina ordinarie polare i Rynkeby Kalmar och styrde kosan till Växjö för att köra Växjötrampen med Rynkeby Växjö. Vi öppnade starkt och gick ut hårt. Redan i starten drabbades en annan klunga av punka. 

En bit utanför Växjö höll en olycka på att ske, vi skulle svänga höger och ett gäng hobbycyklister stannade mitt på vägen. Så vi fick tjoa och hojta på dem, annars hade de blivit påkörda.
Inom 500 m efter detta händer nästa grej, vi får möte med en bil och då ska samtidigt en bil bakom försöka klämma sig förbi. Det va riktigt otäckt men slutade tack och lov bra. Det var mycket trafik på vägarna idag trots småvägar. Det var mot slutet några partier som det blev lugnare tack och lov. Men vilket underbart gäng att köra med, glada, trevliga, disciplinerade.
Vi gick ut hårt och körde i ett rejält tempo, en bra bit över 30 bitvis. I efterhand kan man nog säga att vi gick ut lite hårt, men som en tjej sa, man behöver testa sina gränser. För egen del kändes det lite trist att det skedde på ett lopp. Sista milen gick sakta. Men det sänker inte dagen särskilt mycket. Det var en fullpoängare. Hade flyt att vinna en vattenflaska på mitt startnummer med, inte illa det ;) 
Nu är frågan om man ska dra nya växlar på uppvidingetrampet på Lördag, det är en favorit och det lutar kraftigt åt det. Då får jag ytterligare 12 mil i kroppen, bara så där :P 

2017-05-25
18:44:05

Härlig vecka

Haft en massa härligt grejer på G så skrivandet här har blivit lite eftersatt. Men det har gett energi pch det har varit toppen. I måndags efter jobbet var jag så speedad, det blev en runda på hojen. Jag skulle ändå upp till sonens fotbollsträning och skriva på lite papper inför en fotografering, hade varit intressant att se vad klockan sa om den inte varit urladdad... jag kände mig stark och hade ett härligt tempo. Tävlinghornen växte rejält när jag kom i korsningen ut från Gunnarstorp och det dyker upp en cyklist från Stuvenäshållet. Får MA tanken att hjälpa till?? Nej, då kommer tanke att den där ska banne mig inte kommma ifatt. Väl hemma var det ju bara att snöra på skorna och jogga en liten rundes för att jogga bort mjölksyran.

På tisdag bjöd det varma vädret in till premiär med open water simning. Så jag och Emma stack ut. Albin hängde med en liten sväng innan han skulle iväg. 1300m drog vi ihop och på det la vi 2,5 km löpning. Det här med att springa direkt efter något annat är något jag uppskattar mer och mer. Man är så skönt varm i kroppen.

Onsdagen var tänkt som vilodag, men när Emma frågar om man vill föka en bit när hon ska cykla intill stan så kan man ju inte säga nej! 44 km totalt? 20 i en härlig medvind. Resten gick i motvind, men efter ett långt parti med öppna åkrar var det skönt att få lite vindskydd i skogarna mot Olsbo.