Det nya goda livet

Ny vecka till handlingarna. Dettar har inte ens med träningen att göra men så fantastiskt roligt jag har på jobbet tillsammans med mina närmaste kollegor. Den här motsträviga uppförsbacken att gå till jobbet har jag inte känt på väääldigt länge nu. Så nog om det och tillbaka till vad jag faktiskt ska prata om. 

 

Veckan som har gått har varit lugn i volym tänkt. Måndagens yogapass var fantastiskt roligt, ny instruktör och nytt pass. Det var mer utmaninade och jag hittade nya stela ställen i kroppen som fick sig en omgång. Träningsvärken efter skidåkningen var som bortblåst. Tisdagen blev lite av en vilodag. Jag och sonen tog oss till simhallen, väl där blev vi informerade om att vattengympan började om en halvtimme, vilket innebar att då stängde bassängen för allmännheten MEN vi var effektiva i omklädningsrummen och var snabbt i vattnet. Jag simmade några längder med sonen, därefter klev jag upp och hjälpte honom från kanten. För att inte simma mer än han gör tycker jag han simmar riktigt bra. Det säger väl alla mammor om sina barn, idag berättade min tränare att han också tyckte han utvecklats efter att ha sett en video.

 

I onsdags blev det "Fort gjort" för mig och Gustav, 25 min mage/rygg och 25 min spinning. 

 

I fredags kom jag äntligen ut på min första lite längre löparrunda sen jag vet inte när. 8 km i ett lugnt tempo 6:37 min/km hade jag snittat när jag kom hem. Jag hade haft en spellista i öronen som heter Run to rock 180 BPM. Det passade benen bra. 

Det var där i fredagskväll som Patrik visade mig träningsprogrammen på jogg.se och jag gick igång lite på detta. Jag har innan varit lite feg för det här med träningsprogram, att jag ska känna ett misslyckande om jag inte genomför. Vilken tur att den typen av tankar tillhör det förgångna, istället täntke jag "varför inte" 

Jag vägde mellan två stycken antingen med målet att genomföra maraton på 5 timmar eller 4:30. Det slutade med att jag bestämde mig för det senare alternativet. Inte för att jag har ett mål att klara maraton på 4:30 utan för att passen i det programmet passar den löpformen jag är i. Jag blev skadad i höstas men då sprang jag milpass på 5:45-5:30. Här finns inga tidsangiveleser på långpassen, det ska kännas bra. Dessutom kommer jag starta om träningsprogrammet efter 6 veckor. Jag ser risken för en överansträning då som betydligt mindre ochs kulle jag märka att jag får problem emd återhämtningen eller det gör mer ont än det ska någonstans så byter jag ner till 5:00-programmet. 

Tanken har slagit mig att göra tvärtom men jag vet inte, kanske överskattar min förmåga när det gäller löpningen eller bara är mer än lovligt styv i korken men när jag ser att ex 6 km ska köras i 7:20-8:00 fart så blir jag tveksam. Jag vet inte om jag kan springa så sakta på ett bra sätt... jag vet att det förr ha hänt att jag sprungit sakta, tror det varit rätt och ändå fått ont.

Svensk och Svensson som jag heter så tänker jag att jag kan ju försöka lägga mig på någon mittemellannivå, hitta den där "lagom"-nivån. 

Målet är ju att springa maran, må ganska bra efteråt och ganska snabbt få lust att springa den igen.

Nu testar vi.

 

Ikväll körde jag första intervall-passet på 4:30-programmet. Det kändes bra, men det går ju inte att känna annat när man springer på snötäckta vägar och och snön fortsätter dala ner från himmeln. Att sen längst vägen möta Patrik när han är på väg hem från sitt pass på Vima´s blev ju bara superbra. Han hängde med mig sista halvan av passet. 

 

 

Teknik stod på schemat.