08:13:46
”Lite snö har väl aldrig stört mig”
Jag erkänner även jag börjar längtar efter vår, att kunna skala av lagren av extra lager kläder. Men vad ska man göra? Gnälla och sura över vädret hjälper ju inte, det gör ju som det vill och då gör jag det också :)
Igår blev det andra orienteringstrningen för veckan, lite trött i huvudet eftersom jag slappnar av inför kommande, välbehövlig ledighet. Jag bad Maria om en bana och hon tilldelade mig en, det jag missade har att jag skulle springa den korta varianten.
Jag tog istället den långa på över 5 km men jösses vad lärorikt det var. Väldigt lite hållpunkter, väldigt mycket våtmark och snö och blåst på det inne i skogen var dock vinden inget problem., plus på det så hängde inga skärmar ute utan vi letade
efter små träställnignar med en lite lapp på
. Jag har nu härdat mig något som orienterare nu i alla fall för efter första genomtrampet i våtmarken så var det bara att köra på. Jag försökte undvika de värsta men i övrigt plumsade jag på.
Kontroll 1 och 2 lång nära startpunkten och var inte så väldigt svåra men sen var det långt till 3:an (i min orienteringshjärna) jag tog ut en kompassriktigning och hittade några hållpunkter men sen var det kört. Jag fick leta mig ut på en väg
och in i skogen igen men jag insåg att jag var vilse. Som en räddade ängel kom min sambo löpande då så han hjälpte mig vart jag befann mig. Det var bara att jaga ut på vägen igen och nu hittade jag rätt kurva att svänga in i skogen igen. Nu
lärde jag mig något, kartan jag sprang efter var 1:10 000 så det var betydligt färre detaljer än jag var van vid men när jag då kom in 100 meter in i våtmarken så hittade jag en grop och när jag då kollade kartan igen så var gropen mitt i cirkeln...
jag såg mig omkring och hittade kontrollen ganska snabbt. Lyckan var total, en enorm belöning. Det var långt upp till kontroll 4 och 5 men jag bestämde mig för att ta dem också innan det började bli för mörkt. Jag hade snart varit ute i en timme.
Det blev lite forcering av skog upp på en höjd för runt höjden var det väldigt blött. Men jag hade nu en ledningsgata att sikta mot. När jag närmade mig 4:an så dök Patrik upp igen och vi gjorde sällskap på min 4:a och 5:a. Det var skönt med
sällskapet och få någon att bolla vägval och detaljer på kartan med.
Sen tog vi snabbaste vägen tillbaka. Då passade jag på att göra en praktvurpa så jag la mig raklång på vägen. Det har jag inte gjort förr så det var premiär på det med ;). Ingen skada skedd förutom att en spik under min sko gick sönder.
När vi kom tillbaka och jag visade kartan för Maria så uppdagades missen. Jag har som tuffast sprungit gul bana. Den jag gav mig på igårkväll var lila. Dvs betydligt svårare, och det märkte jag men det var häftigt att testa på. Jag lärde mig väldigt mycket.
Längtar till bara gång.