20:11:28
Keep on running
Idag åkte jag in till en kompis i stan, vi tog oss över till Öland och gick och spankulerade på Alvaret. Efter en lunch, handling på Maxi och in till Cykelogen och hämta cykellyset till Idas cykel så var jag ganska manglad när jag kom hem, trött i huvudet och hade lätt kunnat lagt mig i sängen och somnat men samtidigt hade jag den där krypande känslan i kroppen, jag kom inte tlll ro och kunde inte ta mig för något riktigt. Patrik skulle köra intervaller på cykeln och det var jag inte alls sugen på "ut och gå" sa han.
"Okej" tänkte jag men direkt kände jag, jag vill inte gå mer. Jag vill springa.
Så på med löpargrejerna och iväg, jag kände redan när jag kom ut att det var en bra ide att springa för med det jag hade på mig hade jag frusit i ett långsammare tempo.
Jag började ändå med att gå ett par hundra meter innan jag började jogga igång. Efter någon kilometer var kroppen vaken och det var nu dags att svänga in i skogen. Så härligt, indag körde jag med musik i öronen och jag testade att leka lite med farten. Inga långa sträckor men jag tog sikte på ett mål och körde på dit. Eller när en rivig refräng kom i öronen så drog jag på lite extra. När jag kom hem och såg på klockan att jag sprungit över 7 km så blev jag lite häpen för det kändes som jag hade sprungit 4-5 km.
Men jag inser hur mycket jag älskar löpningen, det är min terapi, cyklingen just nu är belagd med lite prestation inför Paris så den ger inte samma avkoppling alla gånger. Men löpning har alltid och kommer alltid vara speciellt för mig. Jag hoppas att jag får hålla genom livet så jag kan fortsätta med det jag älskar.
Jag vill samtidigt säga också hur glad jag är att jag inte fastnade hemma. Jag hade troligtvis varit på ett outhärdligt humör. Nu är jag glad som en lärka istället :-)
Keep on running
"Okej" tänkte jag men direkt kände jag, jag vill inte gå mer. Jag vill springa.
Så på med löpargrejerna och iväg, jag kände redan när jag kom ut att det var en bra ide att springa för med det jag hade på mig hade jag frusit i ett långsammare tempo.
Jag började ändå med att gå ett par hundra meter innan jag började jogga igång. Efter någon kilometer var kroppen vaken och det var nu dags att svänga in i skogen. Så härligt, indag körde jag med musik i öronen och jag testade att leka lite med farten. Inga långa sträckor men jag tog sikte på ett mål och körde på dit. Eller när en rivig refräng kom i öronen så drog jag på lite extra. När jag kom hem och såg på klockan att jag sprungit över 7 km så blev jag lite häpen för det kändes som jag hade sprungit 4-5 km.
Men jag inser hur mycket jag älskar löpningen, det är min terapi, cyklingen just nu är belagd med lite prestation inför Paris så den ger inte samma avkoppling alla gånger. Men löpning har alltid och kommer alltid vara speciellt för mig. Jag hoppas att jag får hålla genom livet så jag kan fortsätta med det jag älskar.
Jag vill samtidigt säga också hur glad jag är att jag inte fastnade hemma. Jag hade troligtvis varit på ett outhärdligt humör. Nu är jag glad som en lärka istället :-)
Keep on running