Det nya goda livet

Samling i Åseda strax efter 09 för efteranmälan. Världens bästa korpenförebing var precis lika glada och peppande som de alltid är vid detta evenemang. 

Vi träffade på både David och Bosse. David kör snabbklungan, Bosse var mer blygsam.

10:00 gick starten och som vanligt var det följebil (eller snarare traktor) ut ur Åseda där  polisen i sedavanlig ordning stod och såg till att biltrafikanterna skötte sig så vi kom iväg i ett stycke.

Rundan började riktigt snabbt, medvind och lätt utförslut. Det gick lätt, vi passerade några cyklister och kom ifatt en duo, en kille och tjej. Killen hade Rynkebycykel och hjälm, jag trodde det var ett par jag träffat på under växjötrampet i torsdags men det skulle längre fram visa sig vara fel. Men de frågade om de fick ta häng på oss. Självklart!! 

Så nu blev vi en kvartett. Vi hade häng av en gubbe som varit med i torsdags när jag körde med Växjö (fast han var utanför laget) han tappade vi efter ett par mil.

Vi höll ihop bra. Paret heter Lisa och Markus. Vi turades om att dra länge och vägarna blev mindre och snirkligare, framförallt gick det väldigt mycket upp och ner nu. Mariana tuggade på som bara den. Vädret kunde inte vara bättre solen sken från klarblå himmel och vinden svalkade behövligt. Småland visade sig från sin vackraste sida denna dag med grönskade skogar. 

Drygt halvvägs började värmen göra sitt med mig, det började bli tungt, jag drack och såg till att få i mig energi. Vid drygt 7 mil tog vi ett välbehövligt depåstopp.därefter skulle vi ge oss på några rejäla stigningar i motvind. Lisa började bli ordentligt tagen. Det var hennes sjätte gång på en landsvägscykel. 

När vi var klara på depån hade vi flyt att ett stort gäng lammhultscyklister kom och vi fick ta häng på dem. Vi la oss som svans. För nu väntade några rejäla stigningar mot Lenhovda. Men vad händer... i första rejäla stigningen så smäller en lammhultare sin kedja och vi blir av med den klungan. Nu var det vi fyra igen. Mariana visade verkligen hur stark hon är. Ingen stress uppför backen men hon höll ett stabilt tempo. Det gjorde jag också, ingen stress utan ner på lätta växla istället och tugga på, Mariana gled ifrån mig.  Vi tappade vår duo av och till men Markus hjälpte Lisa att komma igen. Jag blev mer och mer imponerad av denna brudens pannben. 

Vid Lenhovda stötte vi på Bosse igen. Häng på ropade jag och det gjorde han. Så nu var vi fem.

Jag kände mig sliten. Hade legat en bra bit över tänkt ansträngning stora delar av loppet. Jag sög en gel till och fyllde på med vatten. Nu lutade det lätt uppför och vinden kom från sidan. Här skulle rundans bästa utförskörning (i min mening) avverkas. 50 knyck kommer man upp i den lätt. Jag hörde hur Lisa snyftade, satan vad hon slet och nu kom tårarna för henne. Jag frågade om hon var okej och fick ett hulkande "jag är ok" tillbaka. Tappra tjej.

När vi svängde av upp på sista riksvägen mot Åseda med två mil kvar sög jag lin sista gel och tänkte att nu känner jag mig piggare igen. Till på köpet fick vi medvind. Mariana och Markus hjälptes åt att dra, ja Mariana hade dragit sen Lenhovda :) Bosse hjälpte Lisa att hålla kontakten med klungan. 

Vi körde en spurt mot målet inne i Åseda, jag Mariana och Bosse. Haha, vilket härligt lopp. I målet väntade återigen världens bästa korpen med äcklig bullens korv som smakade fantastiskt efter loppet och medalj. Nu var vi så där härligt sträva i hyn av vägdamm, salt och pollen :) 

Jag är så nöjd med dagens lopp. Även om jag låt över tänkt ansträngning så funkade mitt näringsintag så trots lite tuffa perioder så kom jag igen :) 

Tack alla inblandade för en underbar dag

Glada och trötta :)

Deb här är jag stolt över

Två lopp, á 12 mil det blir 24 mil det

No words neede. Cykelbrännan är på plats

Torsåsrepresentanterna kolla medlajkvaliteten. Prima 👍🏻