Det nya goda livet

Jag inser att när jag gav mig ut i söndags så startade jag i helt fel ände... LLL (lugnt, långt och långsamt) var inget vinnande koncept för mig... efter tre kilometer känner jag av vaden som jag skadade i början av sommaren. Jag stannade och istället blev det en skogspromenad över stock och sten. Där stigen undveks i det längsta.
Tack och lov slutade jag springa i tid för vaden har inte känts av så ikväll när sonen hade fotbollsträning ute i Gullaboås så passade jag på, för där finns fantastiska stigar och grusvägar. Jag såg till att värma upp ordentligt den här gången också ;-) Körde diverse löpövningar allt från att springa på sidan och korsa benen, spark i rumpan till höga knän. När jag tänkte börja köra lite rusher så gick underlaget över från grus till asfalt. Så då vågade jag inte. Istället blev det intervaller. Jag försökte tänka hur jag sprang på minitriat och letade upp den känsla och så sprang jag. Det kändes jättebra, jag hade inga tidsangivelse på intervallerna utan sprang och valde i farten ut ett riktmärke att springa till. Därefter gick jag en bit, valde ut ett nytt riktmärke att börja springa på och så höll jag på så till jag kom tillbaka till fotbollsplanen. Där blev det stretching och se det sista stunden av fotbollsträning. Det är så kul att se hur duktiga de blir för varje träning som går.