21:42:00
Paris
Sista etappen in till Paris med Rynkeby var magisk. Samtidigt lite läskigt. Det blev mycket trafik och känslorna hamnade mer och mer på utsidan. Det var liksommsnart över.
Vi hittade den dagliga grusvägen för att forcera oss fram och gick över en gång även innan vi var helt i mål.
När vi hägrade målet och sedan körde igenom en härlig folkmassa som hejade och klappade händerna så brast det för mig. Jag och två till stod och grät och höll om varandra. Det var så stort och nu var vi här.
Dessutom passade Marcus på att fria till sin Maria. Marcus körde förra året och inåt var han med i core-teamet. Maria cyklade i år.
När vi var klara vid uppsamlingsplatsen så cyklade vi vidare mot hotellet oc äh skkööenpåmvägen göra ett stopp vid Eiffeltornet för fotografering till sponsorerna. Ja herre jösses vilken resa, genom slumkvarter och märkliga områden för att bara kora gatan och då befinna sig i ett fantastiskt område med vackra byggnader.
Jag hade blicken fäst på Jalles cykel, han hade pimpat med en röd ballong så det enda jag tänkte på var att dit den kör, dit kör jag. Det funkade fantastiskt bra. Vi körde till och med igenom den stora rondellen vid Triumfbågen. Det var häftigt, det är galet vad stor den är.
Vid Eiffeltornet ställde vi upp för fotografering innan vi i 32-34 graders värme kryssade vidare genom Paris och till slut hittade hotellet.
Vi installerade oss på rummen och möttes sedan utanför för lite samkväm. Jag plockade med gitarren och vinspeöade och sjöng.
Senare på kvällen blev det puddag i form av pizza. Det var tänkte med resturang men ingen resturang kunde ta emot så många. Plan B var att grilla men det var grillförbud i hela Paris. Då pizza-lösningen blev kalas. Det blev många härliga skratt, mer sång och många tal.
Jag kraschade omkring halv tolv. Dagen efter skulle vi ju resa hem och jag skulle åka bil.
Jag och Erica fick leta efter bilen en bra stund innan vi lyckades klura ut var den var pga av en undermålig vägbeskrivning. Men med hjälp av en platsöversikt så lyckades vi hitta rätt. Därefter körde Daniel hem mig, Erica och Micke. Hela vägen från Paris via Nederländerna, Belgien, Tyskland och Danmark. I Växjö delade vi på oss och Daniel skjutsade mig sista biten hem. Mellan 10-10:30 starke vår resa och jag landade i sängen Patriks arma kl 03. Som jag jade saknat honom sista dygnen och äntligen höll han om mig.
Denna resa kommer ta lång tid att smält, vilket äventyr det har varit.
Hela glada gänget team Kalmar/Växjö
På väg ut på franska landsbygden igen. Häftigt att känna igen orterna vi så nyligen cyklat igenom.
En Titanic-version? Eller vad ;) härliga reseslääskapet Micke, Daniel och Erica
Trutarna åkte lite rulle bakom båten ;) och snappade upp fisk som propellern vispade upp
Solnedgången på väg genom Danmark.