23:55:18
Bebismys och återhämtning
För en vecka sedan blev jag moster till en liten pojke. I onsdags kom jag hem till min syster, de fick ta ut honom med kejsarsnitt och med en äldre syskon till barnet och nyinköpt hus så kan man behöva lite hjälp.
Jag insåg själv när jag kom på plats att det var det här jag behövde. Jag har varit så jäkla slut mentalt att jag inte har insett det själv. Eller jo jag har förstått att det varit för mycket men inte riktigt förstått hur jag ska tackla det för att må bra. Fysiskt vet jag precis hur jag ska göra. Träningen och framför allt äta rätt är nog det som på det planet hjälpt mig att inte klappa ihop. Mentalt har jag tyvärr (inser jag) isolerat mig. Jag har inte orkat mer än jobba, ta hand om familjen, inte umgåtts med mina vänner, till och med träningen har blivit lidande. Jag är glad för att höstlovet har gett mig en paus och kunnat tänka till och ta tag i saker och ting. Jag har pratat med familjen både här och hemma om hur jag mår och att nu komma hemifrån har gett mig lite distans till problemet och jag vet vad jag behöver göra, det är så skönt att ha kommit till insikt.
Jag skriver inte om det här än förrens det är spikat.
Det har varit så härligt att få komma hem till min älskade syster och hennes familj och gosa med syskonbarnen och bara få vara.