20:54:27
Oj, oj, oj
Nu när Skansentrampan (215km) är inom en månad så var jag ju tvungen att i allafall köra halva distansen.., så när regnet tog paus vid lunch packade jag och pumpade cykeln och stack iväg. Passet var upplagt som så (då jag som längst cyklat 7 mil innan ) att pausa var fjärde mil och inte stirra mig blind på farten utan tänka att distansen gör mig trött.... Första fyra milen svischade fram,(för mig är det svischa :-)) låg runt 29-30 km/h kunde knappt fatta det. Höll ett bra tempo även 4-8 mil även om det var aningens lägre. Här nånstans trodde jag att jag kört fel då kartan hade visat T-korsning men jag kom till en vanlig fyrvägs. Efter 8 mils-pausen åkte tempot jojo... Ibland låg jag nere på 21-22km/h för att plötsligt få kraft och köra på i 27-28km/h. Nedförsbackarna bjöd givetvis på betydligt högre hastigheter.
Runt 9-10 milen började hjärnan spöka, den ville tänka negativt så hade någon sett eller hört mig hade de nog trott jag varit galen för jag mumlade mig upp för backarna "tram-pa, tram-pa" och job-ba, job-ba" alltför att hålla fokus. Här tog vatten och energidryck till På köpet slut med... Jag funderade på om jag skulle klara sista 1,5 milen utan någonting men musklerna skrek av smärta både i ben och ländrygg och jag kunde givetvis inte tänka på annat än dricka...
Jag visste att jag skulle passera en kompis hus och tänkte attär hon inte hemma kan jag smita in i hennes stall och hämta. Men hade turen att hinna fånga henne innan hon skulle iväg :-)
Så med två fyllda flaskor och knappt milen kvar kunde jag hoppa upp och trampa vidare, vänster knä protesterade rejält första biten men när muskeln blev varm igen så blev det lugnt... Och tur med vädret verkar jag ha för precis när jag bromsar in cykeln hemma så dundrar åskan igång :)
133,8 km på 5:18:41 det är jag jäkligt nöjd med i dagsläget!
Nu sömn... God natt godingar