10:03:34
Jag lever!!!!
Orkade verkligen inte skriva igår... Lyckorus blandat med ömmande muskler.
Men vi klarade det. 210,5 km på norra och mellersta Öland. Helt otroligt 😊
Första tio milen kändes så bra. Mycket trafik på stora vägen mot Borgholm och sen närmre Böda. Trots att en gubbe körde förbi oss strax efter Böda och talade om att vi nu låg sist... Då gick musten ur ett litet tag men det visade sig att han hade fel för det kom fler och körde om oss, haha!!
Hade jag inte varit så trött vid målet så hade jag sagt till att man säger inte så (!!)
Energin återvände dock och vi körde på, runt 12-13 mil fick jag en mental genomklappning , det gick sakta för mig, jag tyckte det gjorde ont överallt och det varmvarmt (solen stod som högst på himlen) och asfalten på just den biten var inte rolig....
Men jag var inte beredd att ge mig, vi var ju på hemväg så jag utnyttjade de två sista depåerna med att lägga mig på rygg i skuggan. Då rättade musklerna till sig lite och körningen blev inte en enda plåga utan lite kul igen. När dessutom asfalten blev bättre så rullade det bättre. Sista 14 km hade vi ju nästa medvind hela vägen oxå och nedförslutning. En funktionär följde oss den biten, hade koll på oss och plockade in skyltar 😄 kändes proffsigt med egen följebil😉
Vi kom i mål sist, glada, trötta och väldigt nöjda! 
bra kämpat bägge 2.